Vår vana trogen så är vi bland de första som kommer till olika uppträdande. Kyrkan som jag konfirmerades år 1955. Mariannes dotter Roxanne döptes här år 1990. |
Utanför kyrkan sitter Knutte Westers skultur, en gripande syn tycker jag. |
Så här såg det ut igår, tråkigt att vakna upp med detta utanför fönstret.. Gjorde en jättegod räkmacka igår till lunch, tack v...
Vacker kyrka och skulptur med starkt budskap.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBlir lite nyfiken på vad det är som ni upplever så gripande?
SvaraRaderaStrålande konsert i fullsatt kyrka. Toppen.
SvaraRaderaVill gärna läsa svaret Hyrestanten får.
Tycker nog att skulpturen ger ett sken av ensamhet, hen sitter där i kylan, vi går in i värmen, trodde att stövlarna var riktiga, var tvungen att känna på dem.
SvaraRaderaFår mig att tänka på tiggarna, de som flyr från sina hem, på de som inte har det så bra ...
Gör det lilla jag kan ... skriver ett julkort ...
Så har jag aldrig tänkt om den. Konstnären själv säger så här: Ett barn sitter på en tegelmur. Barnet är klädd i shorts, t-shirt, toppluva, stövlar och cyklop. Nedanför muren finns tre ovala gjutna fördjupningar – vattenpölar. Barnet sprattlar lite med benen, och är på väg ner från kanten för att hoppa och leka i pölarna.
SvaraRadera– Jag vill visa barnets ohämmade nyfikenhet och upptäckarglädje, som jag tycker är en viktig egenskap sett ut ett existentiellt perspektiv för att leda oss hem och framåt, säger Mikael Åberg.