 |
| Ett minne som berörde mej kanske mest ... var när Majids bror Nathaniel reste sej upp och höll ett fint tal som både var gripande och roande. Det var ca 40 ungdomar som hade kommit för att hedra Majid.  |
 |
 |
| Efter begravningen var det minnesstund på Saltholmen, en skön plats och samlas vid och minnas. Det är märkligt med begravningar då får man tillfälle att träffa alla barnen och många av barnbarnen och ha en trevlig stund tillsammans. |
 |
| Sonen Mikael i bakgrunden och barnbarnet Tina från Stockholm och Eva från Lögdeå, Nordmaling står bredvid. |
 |
| Eva (bakom Mikael) åker med till flygplatsen för hemresa och Maria och Mikael åker vidare hem till Stockholm |
Perfekta foton, vi kan nog aldrig glömma den dagen, fint att veta att Majid hjälpte så många unga! Kram Marianne
SvaraRaderaFörstår att ni har många fina minnen från den speciella begravningen som man trots allt inte vill vara med om.
SvaraRaderaHär får jag se kransarna ute,vackert. Jag tror att jag aldrig kommer att få uppleva en sån fin begravning.Jag kände på mig att Majid var med ute på Saltholmen i form av en kråka den här gången.
SvaraRaderaHar väntat på dessa rader och foton. Som Du skriver är minnesstunden, som hålls efter själva ceremonin, en viktig del av begravningen. Det är då de anhöriga får chansen att minnas den som gått bort tillsammans. Det är då anhöriga brukar hålla tal, precis som brodern Nathaniel gjorde. Det är då får man släppa fram sina känslor. Tänk att Ni fick en så vacker dag.
SvaraRadera